Jag gör det jag kan för att visa dig hur jag känner och mår, hur jobbigt jag tycker detta är. Du förstår men ändå inte för om du hade gjort det hade saker och ting varit annorlunda.

Helt ärligt? jag sakna dig och när det var som förut. Vi kund prata och umgås som vi ville, jag kände att jag kunde vara mig själv nu får jag dölja. Men ibland brister det ändå, jag kan inte hålla inne hur mycket som helst. Inte för dig. Jag tycker det är jobbigt, väldigt jobbigt. När vi ses har jag svårt att prata om det för att vi äntligen ses själva och vill njuta av de, inget annat. Vilket är fel. Du vet att jag försöker men tycker det är svårt och du vet varför. Där ska det stanna. Jag vill berätta exakt allt, för dig. Men jag kan inte för vi ses aldrig och när vi gör det är vi nu mera inte själva.

Jag anser att du blir utnyttjad till en viss grad. Inte så stor men jag tycker ändå det. Jag ser er, vad ni gör och jag observerar. Jag hör väldigt mycket. Du borde ställa krav, vilket jag sagt tidigare men jag anser att han inte gör "förbättringar". Snart kommer jag se till han han bättrar sig, men då är jag inte så snäll för jag stör mig på detta. Grovt.

Jag vet att du vet vem jag pratar om. Jag vet att du kommer känna dig träffad men det är bra, för detta var till dig. Jag har sagt allt detta förut men du kanske förstår vad jag menar nu när du får läsa det? Jag talar inte om vem det handlar om eller vad det handlar om. Det behöver jag inte gå in på. Inte här. Jag vet också att vissa kan gissa sig till vad det handlar om och vem det gäller och det får ni gärna göra. Om ni frågar säger jag bara samma sak som står i bloggen. För detta rör två personer i grund och botten och det ska stanna hos dem.

Ta det på rätt sätt, jag ber dig.